Att räkna med förseningsavgifter

Jag sitter och läser i de senaste numren av Bibliotekspressen. I nr 13 hittar jag en notis om att
Folketingets ombudsman Hans Gammeltoft Hansen ifrågasatt kommunernas sätt att budgetera med förseningsavgifter. Han har vänt sig till både Styrelsen for Bibliotek og Medier och Kulturministeriet. Båda har svarat honom att kommuner inte ska ta hänsyn till minskade inkomster från förseningsavgifter när man sätter upp regler för påminnelser. - Om man inte påminner så snabbt - få man ju in mer pengar!

Tyvärr är det nog väldigt vanligt att man budgeterar med en inkomst för förseningsavgifter och att man är ganska beroende av den här summan för att t.ex. köpa in DVD-filmer eller spel. Och är det inte förseningsavgifter så är det toa-pengar. Jag har hört om bibliotek, där politikerna är motståndare till t.ex. SMS-påminnelser dagen innan lånet går ut, eftersom det skulle betyda att folk kommer tillbaka med medierna snabbare och biblioteken får mindre inkomster.

När nu tekniken finns och om det inte kostar osjäligt mycket att genomföra, är det om låntagaren själv vill ha det, en självklar rättighet med SMS-påminnelser. Folktandvården erbjuder ju detta och många andra.