Är biblioteksbloggarna för mesiga?

I Bok og Bibliotek 2009:2 diskuteras biblioteksbloggandet i en artikel, Beskjedenhet är ingen dyd. De flesta biblioteksbloggarna handlar främst om böcker, har inte så många läsare och får sällan kommentarer.

Engagerade bokbloggar finns det gott om och för några fungerar kommunikation och läsarnas engagemang med många kommentarer som följd. Bokhora är ett svenskt exempel på detta.

Problemet för biblioteken är väl att det som utmärker en livaktig blogg - personligt engagemang och tilltal - ibland provocerande, länkning till andra bloggar och inlägg är svårt att upprätthålla. Bibliotekens strävan efter objektivitet gör att stilen många gånger blir för blir neutral, opersonlig. Det är lätt att använda ett personligt engagemang om man älskar en bok, men om man ogillar den är det mer tvivelaktigt att förmedla detta till brukarna.Då väljer man i stället en neutral form eller skriver inte alls. Att skriva skarpt och provocerande är inte det enda sättet att engegera läsare på, men det fungerar.

Det kanske inte är vår uppgift att recensera, men jag tycker det är befriande, uppfriskande när t.ex. Högsbo biblioteks blogg också vågar skriva om sånt de tycker är dåligt som i Svenska deckare i påskriset och att de vågar vara personliga och bjuda på sig själva.

Själv skrev jag i en projektblogg några rader om ett par bilderböcker jag fått som recensionsex. Jag medgav att jag inte läst dem, men att jag fått en uppfattning om dem enbart genom att titta på illustrationerna. Jag skickade frågan vidare om någon annan läst dem och vad de i så fall tyckte. Detta resulterade i att författaren kommenterade inlägget och ifrågasatte hur jag kunde kommentera en bok utan att ha läst den. Syftet var i allafall uppnått och en minidebatt var igång och jag lovade att läsa och kommentera igen.

Vem läser biblioteksbloggar?

Det är en viss skillnad på biblioteksbloggar och bloggar som omvärldsbevakar ur bibliotekssynvinkel. Biblioteksbloggar i allmänhet handlar till största delen om litteratur eller annan media eller om evenemang på biblioteket och har allmänheten som målgrupp. Andra bloggar med biblioteksanknytning kan vara mer personliga, handla om arbetet, brukarna eller livet i största allmänhet. Omvärldsbevakningsbloggarna har främst bibliotekarier och politiker som sina målgrupper.

Länsbibliotek Jönköpings blogg boomerang har länets kommuners bibliotek, landstings- och kommunpolitiker och i någon mån länsbibliotekskollegor som målgrupp. Som jag skrev i förra inlägget funderar vi kring bloggens funktion och läsare. Med denna snäva målgrupp förväntar vi oss inte någon jättetillstömning av läsare. Men eftersom vi tagit bort vår aktuelltsida från webbplatsen och ersatt den med bloggen skulle man ju hoppas på ett större intresse att ta del av innehållet.En idé jag hade när vi skulle inordnas under ett webbverktyg vi själva inte valt, var att vi skulle ersätta webbsidan med en blogg. Men så djärva var vi inte.

Vårt första försök med en gästbloggare gav en tredubbling av besöken. Nu har vi gått tillbaka igen, fast kanske inte riktigt till samma nivå som förut. Det är svårt att säga efter en vecka. Man kan fråga sig varför besökarna ökade nu. Vilka var de som besökte bloggen? Värnamo bibliotek? Kulturnämnden i Värnamo? Besökare som länkats över från gästbloggarens egen blogg? Eller var inehållet nu så mångsidigt och intressant att besökare återkom och var nyfikna på vad Raymond skulle skriva den här dagen?

Vem läser omvärldsbloggar för bibliotek? Läser bibliotekarier i allmänhet sådana? Eller är det roligare att läsa om böcker? Har man tid att läsa bloggar? Får/kan man göra det på arbetstid? Är det främst bibliotekarier som själva bloggar som läser? Eller som i varje fall kommenterar? Det ser i alla fall ut så av kommentarerna att döma på min egen blogg. Anna-Stina Axelsson skriver i en kommentar till förra inlägget att Biblioteksbloggen inte har fler än 172 besök/dag. Den räknar jag ju ändå som ett slags officiell, nationell biblioteksblogg som alla bibloteksanställda borde känna till och besöka dagligen. Trots all marknadsföring verkar det inte som om "alla" känner till den.

Länsbiblioteket feedar ju boomerang till startsidan så man kan i alla fall läsa en bit av ett inlägg utan att gå in på bloggen. Många kanske nöjer sig med det.

Sen läser ju inte bara bibliotekarier bloggen för att ta del av något nytt. Många gamla inlägg läses faktiskt. Då är det ofta något "matnyttigt" som hittats via Google. Det mest lästa inlägget på boomerang är faktiskt ett inlägg om engelskt lexikon. Det mest lästa inlägget på denna blogg är Besök Pradomuseet via Google Earth. Nyttoinlägg som gratis mp3böcker på engelska är också ett mycket besökt inlägg.

Hur läses bloggarna om bibliotek?
Jag skulle vilja veta varför du läste det här!