Första dagen på IFLA

För oss är det första gången vi är med på IFLA. Det är en häftig känsla att vara omgiven av så många som jobbar med bibliotek och funderar över hur biblioteken kan förbättras, ge den bästa servicen och inta en självklar plats i framtidens samhälle. Här finns folk från alla världens hörn. En del länder har bara en representant, som t.ex. Lesotho. Vi satt vid samma bord vid lunchen och jag fick veta en del om biblioteken där. Hennes bibliotek, ett specialbibliotek för juridik har t.ex- inget Internet ute i biblioteket. Kontrasterna är stora.

På söndagen var det mest invigningstal och kulturella evenemang. Talen var många med ceremoniella inledningar och hälsningar till alla honoratiores. Behållningen var Kanandas generalguvernör, Michaëlle Jean. Tyvärr känner jag inte till så mycket om den kanadensiska bibliotekspolitiken, men hon tycktes ha ett äkta engagemang för kulturen och biblioteken.

Konferensens huvudspråk är franska. Det hade jag inte förstått när jag gick in och satte mig, så jag hade inte kvitterat ut några lurar för att få tolk. En del förstod jag med min skolfranska i bagaget och med med benägen hjälp av Anna, som kan franska mycket bättre än jag, fick jag ändå ut mycket tycker jag.

Riktigt nyfiken blev jag på en författare jag inte uppmärksammat förut: Danny Laferrière, Haiti-född, men nu bosatt i Kanada. Hans första roman How to Make Love to a Negro har blivit en best seller och hans allra senaste heter Je suis un écrivain japonais (Jag är en japansk författare).
Jag blev nyfiken på båda!