Är biblioteksbloggarna för mesiga?

I Bok og Bibliotek 2009:2 diskuteras biblioteksbloggandet i en artikel, Beskjedenhet är ingen dyd. De flesta biblioteksbloggarna handlar främst om böcker, har inte så många läsare och får sällan kommentarer.

Engagerade bokbloggar finns det gott om och för några fungerar kommunikation och läsarnas engagemang med många kommentarer som följd. Bokhora är ett svenskt exempel på detta.

Problemet för biblioteken är väl att det som utmärker en livaktig blogg - personligt engagemang och tilltal - ibland provocerande, länkning till andra bloggar och inlägg är svårt att upprätthålla. Bibliotekens strävan efter objektivitet gör att stilen många gånger blir för blir neutral, opersonlig. Det är lätt att använda ett personligt engagemang om man älskar en bok, men om man ogillar den är det mer tvivelaktigt att förmedla detta till brukarna.Då väljer man i stället en neutral form eller skriver inte alls. Att skriva skarpt och provocerande är inte det enda sättet att engegera läsare på, men det fungerar.

Det kanske inte är vår uppgift att recensera, men jag tycker det är befriande, uppfriskande när t.ex. Högsbo biblioteks blogg också vågar skriva om sånt de tycker är dåligt som i Svenska deckare i påskriset och att de vågar vara personliga och bjuda på sig själva.

Själv skrev jag i en projektblogg några rader om ett par bilderböcker jag fått som recensionsex. Jag medgav att jag inte läst dem, men att jag fått en uppfattning om dem enbart genom att titta på illustrationerna. Jag skickade frågan vidare om någon annan läst dem och vad de i så fall tyckte. Detta resulterade i att författaren kommenterade inlägget och ifrågasatte hur jag kunde kommentera en bok utan att ha läst den. Syftet var i allafall uppnått och en minidebatt var igång och jag lovade att läsa och kommentera igen.