Tid för det virtuella
I tisdags hade vi på länsbiblioteket en inspirationsdag för webb 2.0 på biblioteken. Det var roligt att se att vår inbjudan väckte ett så stort gensvar. Detta är något man är intresserad av på biblioteken. Man kan ibland tro att så inte är fallet. Det är en fråga om resurser - tid framför allt och på en del håll fortfarande bristande förståelse från kommunernas IT-avdelningar. Dialogen med IT-avdelningarna kanske länsbiblioteket kan medverka till att den förbättras genom information och diskussion.
Hur man använder den tilldelade tiden på biblioteken, är en ledningsfråga. Jag skulle önska att man på alla bibliotek kunde ta den tid det tar att tänka igenom det man gör. Finns det rutiner, saker man gör som man skulle kunna sluta med? Pluttmärkning, ladda ner Daisy för att bygga ett fysiskt bestånd, "bokmöten"? Vad skulle hända då?
Skulle vi kunna avdela tid för marknadsföring av det virtuella och det fysiska biblioteket? Att det är något som alla gör, så att t.ex. bloggen inte bara blir en eller två entusiastiska bibliotekariers grej.
Någon i länet har uttryckt det som att webben blir en filial till som man måste ha tid att sköta. Jag skulle vilja uttrycka det så här:
Det digitala biblioteket, innefattande närvaro på diverse sociala sajter och användandet av webb 2.0-verktyg är en förutsättning för det fysiska biblioteket. Det märks kanske inte så tydligt än men det kommer att göra det!
Kan bara hålla med om att biblioteksfolk ÄR intresserade av webb och webb 2.0 och med det marknadsföring och synliggörande. Håller också med om att det är en resurs-, lednings- och prioriteringsfråga. I dessa tider av nedskärningar är det än viktigare att satsa digitalt/virtuellt/1.0/2.0. När man tvingas dra ner på det fysiska öppethållandet måste det virtuella byggas ut. Det personliga mötet är förstås oslagbart, men när det inte är möjligt måste vi hitta andra vägar också.
SvaraRadera