Lingon eller blåbär?
Enligt en artikel i Ica-kuriren 2007:16 minskar intresset för friluftsliv starkt bland unga. Linda Nordström, ordförande för Fältbiologerna säger att när de ordnar utedagar för skolklasser,ser de att många inte längre kan skilja på lingon och blåbär. Ungdomarna har aldrig suttit vid en lägereld, de rör sig osäkert på stigarna för de är ovana vid ojämt underlag. Vi har tappat mycket av den naturkänsla som förut var en självklarhet, säger hon. Konsekvensen kan bli att människor inte bryr sig så mycket om miljön.
Anders Szczepanski, som forskar om utomhuspedagogik vid Linköpings universitet säger att lärare och pedagoger, födda på 70-talet är rädda för att lämna stigar och vägar. Det är inte naturligt för 70-talisterna att vara ute i skog och mark. Däremot kan de ha rest väldigt mycket i avlägsna länder, men det är ett helt annat slags landskapskontakt.
Ica-kuriren ställer frågan till några ungdomar när de senast var ute i naturen. Räknas havet? säger en av dem. I såfall var jag där i somras. En invandrarkille, 16, säger: När jag var fem var jag med pappa på savannen.
Vi urbaniseras. Hur påverkar det oss på biblioteken? Att ungdomar sitter mycket vid datorer förstås, men annars? Syns det även i litteraturen? Trender i utgivningen eller vad som lånas ut? Tänker vi i de här banorna när det gäller mediaplanering? Kan kampanjer eller år som Linnéåret påverka något?
Hej!
SvaraRaderaEn känd författare skrev nånstans -eller om han sa det? - att om man mätte den samlade bärplockningsproduktionen genom tiderna i Sverige - gummor och gubbar och barn och unga som slitit bland bromsar och blinningar i jakten efter lingon, blåbär - skulle den kanske vara lika viktig för BNP:n som massaindustrin.
En hisnande tanke tycker jag som har haft bärplockande föräldrar.
Har de kollat att ungdomarna bara inte är färgblinda om de hade svårt att skilja på lingon och blåbär?
Intressant inlägg!